Vackra minnen som består...
Jag har haft lyckan att äga hundar som, med något undantag, fått ett långt liv. Det har hänt att jag haft hundar som inte uppfyllt de kriterier jag satt upp i min avel gällande hälsa och dessa har jag då placerat ut. Någon enstaka inköpt hund har visat en mentalitet som inte passat i ett social förhållande med människor och då har jag vidtagit åtgärder som bedömts som nödvändiga.

Nedan hundar har betytt mycket för mig och i nästan samtliga fall också för min uppfödning. Tyvärr kommer ibland bakslagen långt efter avelsdebuten och man kan bara göra på ett enda sätt - bryt aveln på de drabbade linjerna. Så har jag gjort och därför har jag idag ingen avel. Förhoppningsvis ska jag hitta en ny frisk tikvalp.

Klicka på resp bild så ser du fler foton och lite uppgifter.
SLCh Paddywags Copper Delight (Frida)
född januari 1974. Död 1985.
e Krysshamns Emil
u Paddywags Jessika
TJH Cresendos Maestoso (Frasse)
född december 1975. Död augusti 1988.
e INTUCh Baronor Phoenix
u SLCh Paddywags Copper Delight
Puhs Purdy (Torsten)
född juli 1983. Död december 1988 (cancer)
e Likeims Hardy
u Basthaga Lotus
Likeims Winter Waffle (Våfflan)
född nyårsafton 1986. Död januari 1997. 
e Minnows Winter Whizz
u Likeims Quick Flyer
Cresendos Korpral Våffelmix (Hålger)
född december 1988. Död juli 1998 (cancer)
e JCh Blackthorn Briar
u Likeims Winter Waffle
Cresendos Maja Gräddvåffla (Maja)
född december 1991. Död december 2004.
e Iliadens Patroklos
u Likeims Winter Waffle
Frida, mörkt gul
SLCh Paddywags 
Copper Delight 

En helt underbar tik som blev min första labrador. Hon blev lydnadschampion och blev uppflyttad till högre spår. Hade många CK på utställning. Ingen jaktmerit.

Frida var det snällaste man kunde tänka sig och var en mycket god mamma till de kullar hon fick. Tyvärr fick hon total katarakt på äldre dar och blev blind, men kunde leva vidare en tid genom väl invanda rutiner. En vattenpassion lite utöver det vanliga, tom för en labrador.

Nedärvde mkt bra höftleder.

Frasse
TJH Cresendos Maestoso.
En gul sparad hane i första kullen. Härlig kille med mycket arbetsglädje. Han vandrade upp till elitklass på jaktprov och fick där en tvåa. Skulle han aldrig fått på dagens prov då han hade svårt att hålla tyst. Blev tjänstehund i Bevakning och placerad inom flygvapnet.

Frasse fick många CK på utställning. Han gick fint på viltspår, bruks och lydnad och erövrade det åtråvärda VP:et SSRKs Retrieverfatet (eller liknande namn) i början av 80-talet. Frasse lämnade några valpkullar, bland annat två hos Cresendos med inköpta Attikonak Plum-Pudding.

Frasse på karaktärsprov på Härnösands BK, 1978. Han mentaltestades på dåvarande Statens Hundskola med höga poäng och framförallt dådkraft och nervkonstitution var mycket bra.

Torsten, Puhs Purdy
Torsten köptes från Puhs kennel. En ganska liten kompakt hanne med stor utstrålning och följsamhet (men inte speciellt trevlig mot andra hundar). Han hamnade också i elitklass jaktprov men fick vid sin enda start där en nolla innan första skottet ljöd... han hade otroliga röstresurser!! Han erövrade cert på utställning. Vi körde också bruks och lydnad med poäng i Lägre Spår och Lydnadsklass III. 
Torsten lämnade några kullar efter sig, bl a black-and-tan och brindlefärgade (inte bra!).
Tyvärr fick Torsten avlivas vid fem års ålder under pågående operation då han utvecklat cancer i mjälten med metastaser i hela magen. Det blev en fullständig chock för mig då vi deltagit på jaktprov endast ett par månader tidigare och han då var fullt frisk. 
Det tog lång tid att komma över hans plötsliga död.

Våfflan med två av sina barn - Hålger och Maja.
Våfflan, Likeims Winter Waffle

Aldrig har en gladare och positivare labrador trampat runt i mitt liv. Det fanns ingenting som kunde göra Våfflan på dåligt humör och hon var en härlig mamma som både kramade och tuktade sina småttingar.

Efter en tågresa på 100 mil från Skåne till Norrland var åtta veckor gamla Våfflan precis lika glad när vi steg av som när vi klev på tåget.

Våfflan fick flera HP i ukl på jaktprov men räckte inte riktigt till i ökl då något gick snett i vår träning av vattendirigering. Men hon var en hejare på fältsök och lämnade inget vilt kvar i markerna, hur besvärligt det än var i terrängen. 
Våfflan lämnade fyra kullar där flera meriterat sig högt på jaktprov - bl a JCh.
Tyvärr visade det sig alltför sent att det fanns epilepsi i linjerna och som slog hårt på kommande generationer.
Hålger  
Cresendos Korpral Våffelmix.

Min älsklingshund!
Hålger benämndes som nyfödd valp Hålet efter en liten virvel i nackskinnet. Men det kan man ju inte kallas på riktigt. Så det blev Hålger (med å).

Hålger fick tre kullar varav en hos Gyllene Horden.
Hålger var följsamheten personifierad. På både gott och ont. Han blev av den anledningen osjälvständig på fältet då han alltför ofta undrade om han verkligen skulle jobba utan mig därute. Som dirigeringshund var han dock glänsande och var lätt att dirigera på långa avstånd, både på land och i vatten.
Hålger var framförallt polis! Han var vän med alla andra hundar och gick gärna emellan då något "hände" för att återställa ordningen.
Hålger fick cert och BIM på utställning och första pris elitklass jaktprov. Kanske det är en sådan hund som benämns "dual-purpose"?
Maja
Cresendos Maja Gräddvåffla

Maja var en älskvärd liten tik med förnämliga apporteringsegenskaper.
Hon var klar för elitklass vid 22 månaders ålder med endast två starter i ökl och sammanlagt i ukl och ökl erövrade hon flera HP:n. På praktisk jakt fungerade hon lika bra.

Då jag samtidigt hade Hålger ville jag satsa på honom på prov och Maja kom därför i andra hand. Vi startade på några elitprov men det blev aldrig något pris eftersom vattendirigeringen inte var riktigt befäst. Jag ångrar så att jag inte lade mer träning på henne då jag är säker på att hon kunnat gå långt.

Maja lämnade en enda valpkull* som renderade i en SJCh. Hennes bror var också SJCh, vilket visar att det fanns goda anlag även i Maja. Tyvärr fick Maja flera avkommor med EP.

Till vänster sitter jag med en mycket ung Maja och betraktar vad som sker på träningsmarken. 



Maja dog i december 2004 och därmed stod jag för första gången på 30 år utan tik i huset.
* Maja blev tjuvparad år 2000 och födde C Solo Sotare. Den lycklige fadern var unghanen C Rune Resår som senare visade sig ha HD. Solo fick också HD... Så kan det gå då kärleken slår till på hemmaplan och Maja hade haft en tyst löpning. SKK var mycket tillmötesgående då jag förtvivlat meddelade dom att jag väntade valpar efter föräldrar som inte hade aktuell ögonlysning samt där hanen inte ens var röntgad.